”Apple sensurer iPad”
Dette påstår en svensk journalist i Aftonbladet nylig. Vi siterer: ”Ipaden är släppt och vi ska äntligen ”bläddra bland webbsidor, skriva e-post, visa bilder och titta på film" ….
Vilket innehåll som är tillåtet regleras av företagets riktlinjer i ”App Store Guidelines”. Exempel på ämnen som måste undvikas är: pornografi, våldsamheter och religionskritik. Apple ger följande råd: ”Om du vill kritisera en religion, skriv en bok. Om du vill beskriva sex, skriv en bok eller en låt eller skapa en medicinsk app.”
En app som inte blivit godkänd heter Freedom time och var helt enkelt en klocka som räknade ner George W Bushs återstående dagar som president. Den ansågs för politiskt känslig. I Storbritannien har även modetidningen Dazed & Confused blivit censurerad. Bortretuscherade bröstvårtor gav Ipad-utgåvan öknamnet ”The Iran Edition”.
Så det ser ut til at Apple ikke vil tillate at sider om vise emner skal kunne vises på iPad. Selveste Steve Jobs bekrefter dette: i en mai som siteres sier han følgende: ”Vi tycker faktiskt att vi har ett moraliskt ansvar i att hålla porren borta från Iphonen” skrev han i en mail til journalisten Ryan Tate.
Den svenske journalisten kommenterer dette slik: ”Aven om det är frivilligt att använda sig av Apples plattform kan deras censurregler innebära ett demokratiskt problem. Företaget är en mäktig aktör på marknaden och påverkar i hög grad hur nyheter och litteratur presenteras. De blir ett extra filter mellan författaren och läsaren.
Apples villkor kan även leda till självcensur. För om ett förlag eller en redaktion ständigt måste justera texter och bilder efter Apples krav skulle en logisk, tidsbesparande, åtgärd vara att redan i början av produktionen anpassa sig efter kraven.
Bokförlaget Vertigo meddelade i somras att de överger e-boken, bland annat på grund av osäkerheten i att passera Apples nålsöga. Kommer andra förlag i marginalen våga ställa sig utanför och missa en stor potentiell kundgrupp? Dessa oroande scenarier är frånvarande i den svenska rapporteringen kring Apples produkter. Pressutskick från iPravda om att Ipaden är en revolutionerande innovation behandlas som information snarare än reklam.”
Vi har to ting å si til dette. La oss ta den minst viktige først: Det Apple bedriver (hvis beskrivelsen i artikkelen er korrekt) er ikke sensur. Det Apple bedriver er å sammenligne med redaksjonell kontroll.
Alle mediebedrifter velger ut hva de vil slippe igjennom: aviser strenger ute visse temaer og vise meninger (og visse skribenter), og det samme gjør alt fra TV- og radiostasjoner til forlag og tidsskrifter. Dette er helt legitimt, selv om man kan kritisere de valg slike aktører gjør. Men uansett er det opp til avisen eller TV-kanalen å bestemme hva slags temaer de vil formidle til sine kunder. Dette samme må også gjelde Apple.
Sensur er altså noe annet enn redaksjonell kontroll. Dette bekreftes også i definisjonen av ”sensur” i SNL: ”sensur – kontroll. Offentlig forhåndskontroll av trykksaker (bøker, aviser, tidsskrifter), av verker som er bestemt for oppførelse på scenen, av film, og, særlig i krigstid, av postforsendelser, telegrammer og sendinger i kringkastingen. Når det snakkes om sensur i sin alminnelighet, tenker man imidlertid først og fremst på kontrollen med trykte skrifter. Det er med tilknytning til denne betydning av ordet sensur at den norske grunnlovs § 100 fastslår: «Ytringsfrihed bør finde Sted.» Når offentlig myndighet forhåndsgransker avisers og periodiske publikasjoners stoff, taler man om pressesensur”.
”Sensur” er altså noe som kun stater bedriver. Dersom staten sier at visse meninger er det forbudt å ytre, og dersom staten følger opp dette med straffereaksjoner, så bedriver staten sensur.
Men som sagt, dersom en avis ikke ønsker å formidle visse meninger så er dette ikke sensur, dette er kun en fullt ut legitim redaksjonell kontroll.
.
Det andre punktet er dog viktigere: Vi vil si at dersom Apple velger å kjøre en slik linje, dvs. dersom de velger å stenge ute visse temaer fra sin iPad, så er dette sterkt kritikkverdig. Dersom en iPad-eier ikke kan besøke sider som viser religionskritikk, så er dette en grov krenkelse av eieren. Den er ikke og bør ikke være ulovlig, men en slik krenkelse av sine kunder burde Apple holde seg for god for.
Dersom iPad virkelig har disse begrensingene så vil vi oppfordre til boikott av Apple.
Men la oss ta dette et skritt videre: er det egentlig Apple som er problemet? Et stort firma som Apple vil handle slik at det har goodwill i de miljøer hvor det er viktig for store selskaper å ha goodwill. Apples restriksjoner på bruk av iPad, dersom de er korrekt beskrevet, vil derfor være i samsvar med hva viktige aktører ønsker. Og hvilke aktører er dette? Jo, det er folk flest, og det er det politiske tyngdepunkt.
Apple gjør dette fordi folk fleste ønsker det, og for å holde seg på god fot med politikere flest.
Apple gjør altså dette fordi disse miljøer ønsker begrensinger på religionskritikk.
DLF synes at dette er meget uheldig. De store politiske miljøer burde absolutt være tilhengere av og således beskytte ytringsfriheten. Dessverre skjer ikke dette i dag.
Med andre ord; grunnen til at Apple våger å gjøre dette er at generelle holdninger i dag ikke støtter opp om ytringsfriheten.
Vi vil oppfordre Apple til ikke å legge noen begrensninger på iPad og andre artikler de lager, men hvis de allikevel gjør det så vil vi oppfordre til boikott av Apple.
Videre vil vi oppfordre alle til å forsvare ytringsfriheten, og til å komme med ytringer på de områder hvor det er snakk om å innskrenke den. Kun dette er et reelt forsvar for ytringsfriheten.
.
.
.
.
.
.
.